Asylrättsarbete

Asylrätt och mänskliga rättigheter

Anita D’Orazio har sedan 1970-talet stått upp för mänskliga rättigheter för asylsökande, utvisningshotade, papperslösa och gömda personer i Sverige. Engagemanget började under tidigt 70-tal, då hon var med att gömma amerikanska desertörer från Vietnamkriget för att hindra dem från att deporteras till USA. Från mitten av 70-talet arbetade Anita sedan som SFI-lärare och var aktiv i solidaritetsarbetete för bland annat flyktingar från Sydamerika, bland annat Chile, Argentina, Uruguay och Peru.

Några år in på 80-talet skedde en förändring i Sveriges flyktingmottagande. Anita och andra som engagerat sig i flyktingars mänskliga rättigheter bevittnade hur riksdagen och invandrarmyndigheter började tillämpa asylpolitik, istället för asylrätt enligt de internationella människorättskonventioner som Sverige undertecknat.

Detta ledde så småningom till bildandet av flera långlivade asylrättsorganisationer, såsom FARR, Fristadsrörelsen och Stoppa Rasismen Lidingö – organisationer som Anita var med att ta initiativ till och även var aktiv inom.

Anitas insatser för människor på flykt har lett till att många utsatta asylsökande, däribland barn och familjer, fått stanna i Sverige.  Arbetet har alltid varit på oavlönad basis och möjliggjorts tack vare donationer och andra personers och organisationers volontärengagemang.

I september 2016 installerades ett nytt stipendium, Anita D’Orazio-stipendiet, för att uppmärksamma människor som liksom Anita arbetar för flyktingar och asylsökande. Läs mer under Priser & Utmärkelser.

I december 2016 tog Anita D’Orazio emot Svenska Hjältars utmärkelse för Årets livsgärning. Priset delades ut av Svenska Hjältars juryordförande Mark Levengood, på Svenska Hjältar Galan på Cirkus i Stockholm och hon hyllades i samband med detta av Björn Granath, Mikael Wiehe och Sven Wollter (för mer information om Svenska Hjältar Galan: Svenska Hjältar TV4 och Aftonbladet.se).

Det går att lyssna till den sång som Mikael Wiehe sjöng i Anitas ära: ‘En sång till modet’ här. Utmärkelsen innebar också att Anitas porträtt sattes upp på Arlandas ”kändisvägg” på Terminal 5. Läs mer på sidorna Priser & Utmärkelser och Artiklar & Media.

Fundraising

För att få finansiella resurser till asylarbetet, exempelvis för att bekosta sjukvårdsavgifter, mediciner och SL-kort till gömda personer, har Anita jobbat mycket med fundraising. Genom att ordna musikfester som Ubuntu musikfest 2014 och andra kulturengagemang har pengar samlats in samtidigt som asylfrågor har spritts till en bredare publik.

Forskning och utbildning

Anita D’Orazio har tillsammans med forskare och kliniker – det vill säga specialister inom medicin, psykotraumatologi, psykiatri och barnpsykiatri, öron, näsa och hals och barnmedicin (barnläkare) – samt jurister och andra sakkunniga tagit fram ett flertal rapporter för att belysa asylfrågor. Hon har också väglett studenter och föreläst.

Exempel på rapporter:

Exempel på publikationer/material som berör forskning och utbildning där Anita haft rådgivande insats:

– Johansson Blight, K. (2015). ‘Questioning fairness in Swedish asylum decisions’. State Crime Journal, 4(1):52-76.

– Johansson Blight, K. Public Health Ethics, Asylum and Protection. Summary of Research July 2011-October 2014.

Barn och familjer

Arbetet för barn och familjer har varit tongivande i Anitas asylengagemang. Detta märks bland annat i engagemanget för de apatiska flyktingbarnen från början av 2000-talet och framåt.

Regeringen gav Utrikesdepartementet (Migrationsministern) uppdraget att utreda problemen med sjuka asylbarn 2004. Uppgivenhetssymtomen hos barnen sågs som tidigare okända sjukdomstillstånd, som inte uppkom som ett resultat av trauma utan snarare  var ”en gruppreaktion hos familjer som lever under hot och där möjlig sjukdomsvinst (uppehållstillstånd) föreligger” (ur Göran Bodegårds förord till ”Barnen utan röst”).

Anita är en av många som engagerar sig för de apatiska flyktingbarnen, bland annat genom att agera ombud åt utvisningshotade familjer och genom att belysa deras situation i media. Hon jobbar i nära samarbete med vårdpersonal bland annat genom Läkare i Världens juridiska rådgivning och psykosociala mottagning.  Hon var också delaktig i att ta fram rapporten ”Barnen utan röst”, som granskar hur barn med svåra uppgivenhetssymptom och deras familjer behandlas i asylprocessen.

Migrationsverkets policy för sondmatade apatiska flyktingbarn har förändrats något sedan hösten 2012. År 2013 kom Socialstyrelsen ut med ett avgörande policydokument, ”Barn med uppgivenhetssymtom” (pdf) som fastlade att apati är ett livshotande tillstånd.

Detta är i linje med de mänskliga rättigheterskonventioner som Sverige undertecknat (vilka konventioner som Sverige och andra länder undertecknat går att söka via Förenta Nationernas hemsida), inklusive barnens rättigheter  och konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning från 2008. Det är även i linje med rätten till hälsa. Sedan dess har ett hundratal berörda familjer med sondmatade barn fått uppehållstillstånd varje år.